Sly-km ur två perspektiv - Täby advenstkalender dag 3

Sly-KM, var ska jag börja? Inledningsvis vill jag bara säga att mina förväntningar redan innan var höga på grund av vad jag mytomspunnet fått höra av såväl kollegor som stockholmsorientera och såklart Noas ständigt upprymda entusiasm över säsongens roligaste tävling.

Vad har jag fått höra? Jo, att detta kanske är orienterarens värsta mardröm nämligen

ogenomträngliga ridåer av sly, de tyngsta och blötaste myrar en orienterare kan föreställa sig,

bomgaranti och allt detta i novembers opålitliga väderlek och mörker.

Och vad fick jag uppleva? Jag måste erkänna att det knappast var någon mardröm. Nej, Det jag

fick uppleva var ett trevligt arrangemang där alla åldrar sluter upp för att helt och hållet ha kul

och äntligen få bomma utan att känna sig som en dålig orienterare. Ja jag vågar påstå att alla

bommade litegrann och det är ju det som är halva upplevelsen.

Fick jag uppleva någon sly och kämpiga myrar? Jajamän, det kan jag skriva under på. Men

märkligt nog så kändes det hela väldigt bekant. Precis som om att jag var van vid att springa i sly och på diffusa kartor. Jag snackar såklart om natt-cuperna hemma på Gotland.

Tack så mycket Edvin för att vi fick läsa om din upplevelse som gäst på vårt älskade arrangemang Sly-km. Vi fortsätter läsa och får höra om Noas perspektiv på tävlingen. 

Vilken är årets roligaste tävling? Det är en svår fråga att svara på... Du kommer garanterat få helt olika svar beroende på vem du frågar, men några kommer troligen vara mer välrepresenterade än andra. 10mila, Jukola och O-ringen, även SM, Sthlm City Cup eller SIC. Även om jag definitivt kan hålla med om att vissa av dessa tävlingar kan vara otroligt kul, så har jag nog ett svar på frågan som inte är så vanligt. Jag skulle helt klart säga Sly KM. Det är det Täby OK kan var mest stolta över, för vad jag vet finns det inte samma koncept någon annanstans. Det är vår kreation och det är genialiskt.

Jag fattar, grönt, blött, kallt, verkar inte så kul, men det är inte det jag påstår. Det roliga är de effekter och den tävling som dessa saker skapar. Set the scene, det är Sly KM 2023 och jag får följa segrarens resa från start till mål. Jag och Simon Claesson har en lycka vid tvåan, missar 3an med en kvart. Kämpar oss igenom banan till nästa riktigt svåra parti där vi vid kontroll 15 finner oss tillbaka i klungan som inte kan hitta kontrollen. 

Det var verkligen det tydligaste beviset på vad Sly KM är och varför det är så roligt. Man får hetsa och tävla, bomma väldigt stort, men det är inte kört. Man kan hämta tid igen, eller bomma ännu mer. Man har ingen aning vem som leder eller var man ligger, allt man vet är lampor runtom sig. Har de hittat kontrollen? Kan man lita på vad folk svarar på frågan "har du tagit den?". Svaret är absolut inte, för det är en tävling, och det är allas tävling. Det är inte den snabbaste som tar en tidig ledning och sen håller undan, det är en konstant kamp mellan, gubbar och tanter, ungdomar, juniorer och seniorer, alla kan vara med och fightas och få känna känslan av man mot man, hets och kaos i en första klunga, eller jakten i en andra. Det är det som är det fina, och det som gör det så roligt. Det är precis det som grönområden, dålig karta, miserabelt väder och nattens mörker skapar. De faktorerna jämnar ut allas färdigheter tills alla strider på samma villkor, lika mycket mot Sly KM som mot sina motståndare.

Precis såhär var även årets Sly KM. En ständig omkastning och omformning av klungor, ledare och avstånd dem emellan, långt in i tävlingen. Vi fick se bommar, ensamma ledare och klungor som sedan fångade upp. Runt halvvägs var min uppfattning att de flesta var ganska samlade, med mindre avstånd mellan mindre grupper. Där vissa fick några svåra kontroller på rad och kunde fortsätta slåss mot det gröna, medan andra, inkluderat mig själv, sprang i några cirklar för mycket. Trots det levde alltid vetskapen om att de framför kunde bomma, vi kunde vara ikapp igen om några kontroller och även årets Sly KM kunde avgöras likt 2023s upplaga av tävlingen. Denna gången var det dock en annan historia som blev verklighet. En av de mindre grupperna hittade kontrollerna på andra halvan av banan väldigt bra trots det gröna och kunde sinsemellan göra upp om segern. Klunga två och tre bommade olika kontroller betydligt mer än första och kom till slut samtidigt till sista kontrollen, och fick därmed en tät avslutning likt 2023 men denna gången en bra bit efter segraren. 

Årets upplaga blev likt så många gånger tidigare fantastiskt rolig, med precis en sådan tävling som Sly KM ska vara. Grattis till Elias som kom segrande ut ur fighten. Jag ser fram emot att springa nästa år, då hoppas jag på ännu svårare orientering, större grönområden och blötare sankmarker. 

//Noa Helgars och Edvin Nilsson