Jukola - Täby adventskalender dag 21

Jukolan Viesti. Årets stora höjdpunkt, denna gång Kauhava. Arenan låg belägen på ett gammalt flygfält och för oss i Täby innebar det väldigt mycket steg fram och tillbaka på landningsbanan. I år hade vi inte fått tag i ett militärtält, detta innebar att våra tältplatser låg 2 km från arenan, och att säga att det var långt var en underdrift. 

Hela jukola resan börjar egentligen på båten dit, för en del mer satsande orienterare börjar även festen där. Men klubben har i nuläget inga så seriösa löpare. Vid ankomst till Åbo lastades vi in i buss tillsammans med bland annat Västerås. Edvin fixade en fin frågesport om Täby och det fick även de andra klubbarna ta del av. 

 Vid ankomst till arenan gällde det att snabbt få upp tälten eftersom regnet låg i luften. Och därefter blev det dags för start på Venla kavlen. Täby hade ändå ett starkt lag trots vår generella brist på damlöpare. Det hindrade dock inte oss från att fullfölja vårt vinnande koncept för 2024. Att felstämpla. Efter Venla kavlen var det därför lite bistra miner och det blev än viktigare för första laget på herrkavlen att stämpla rätt. Efter att ha laddat om och fått i oss wok från Täbys egna wokpanna så var det dags för den episka starten på herrkavlen. 

Efter starten var det dags för mig att gå och lägga mig för att sedan på morgonen ge mig ut i lag 2. För Täbys första lag gick det väldigt bra, fram till ungefär sträcka 4. Vi hade där placering 156, och låg därmed före förra årets resultat. Men även här kom vårt vinnande koncept ikapp oss. Första laget felstämplar. Nu har vi helt enkelt bara en chans kvar på att få in ett godkänt lag. Det unga oerfarna andra laget med några inslag av avdankade juniorer. Jag fick i år äran att ställa upp som avdankad junior på sista sträckan. Och spänningen var olidlig huruvida jag skulle få uppleva den rafflande omstarten eller ej.  Det visade sig dock ganska snart efter att jag hade vaknat att det skulle bli omstart. Taggad ut till fingerspetsarna begav jag mig mot uppvärmningsområdet tillsammans med mer än 1000 andra löpare. En omstart på jukola är nästan mer rafflande än den riktiga starten. Det är ett enormt kaos. Ingen vet var de ska och en stor del av löparna har troligtvis påbörjat festen innan starten. Men har man inte upplevt det så skulle jag verkligen rekommendera detta. Det är nästintill höjdpunkten av Jukola. 

Efter ett slitigt lopp i skogen så var jag efter 16 km tillslut i mål. Och då börjar det som Jukola går ut på. Festen. Det är även den del av resan där Täby OK briljerar. Festandet börjar enligt tradition från den minut man går i mål och sedan fortgår det tills dess att man förhoppningsvis somnar i en hytt på båten. 

För oss i Täby bussen blev det en intressant resa tillbaka mot båten. Efter att ha fastnat i köer i timmar var det nästan lite oklart om vi skulle hinna tillbaka. Men efter en heroisk insats av vår chaufför som valde att bortse från hans obligatoriska vila så kom vi fram med marginal. 

Efter den traditionella buffén var det dags för en spännande kväll. Och för Täby ok innebar denna kväll att två löpare tyvärr inte lyckades somna i en hytt. När båten lägger till på Långnäs får vi höra att Elias följt av Noa har sprungit av båten. Vi beger oss mot babord sida av båten och ser där Täby pojkarna springa för sitt liv genom landgången för att hinna tillbaka. Vi ser också samtidigt hur vi långsamt börjar öka avståndet från kajen. Det blev snopna miner för Elias å Noa när de insåg att de missat båten. De var fast på åland, och det var nog det som diskuterades mest på båtens dansgolv efter det. Men natten fortsätter och så gör festen trots att vi förlorat två tappra löpare. Och vad jag vet lyckades alla andra löpare att vakna upp i en hytt på morgonens ankomst till Stockholm. 

Jukola-resan var över och så även årets höjdpunkt. Och för mig som ny Täby löpare innebar resan sammanfattningsvis att byta hotellfrukost mot en macka i ett blött tält på en landningsbana i Kauhava. Men trots detta och vårt framgångsrika koncept av att felstämpa så blev det en lyckad resa. Och viktigast av allt, en lyckad fest. 

//Alexander Dyberg