SM-helger i Norrland

Inom loppet av en vecka hann de ettriga små storstadsborna (juniorerna) storma fram uppe längs Norrlandskusten inte bara en gång, utan TVÅ gånger. Det är bara deprimerande att tänka på de alldeles för många timmar som slösats bort fastkedjade i bilen så vi skippar den uträkningen (16h!!).

Vår första destination var Ö-vik och lång-SM. En resa som ändå rullade på förvånansvärt snabbt med Edvin som multitaskade som både chaufför, trummis och dietist. Eftersom det inte finns tillräckligt med plats för ett hyllningstal till Edvin så kan vi kort sammanfatta det med att han kommer passa utmärkt som tränare. Han hade stenkoll på tider, avstånd, planerade in kvällsaktiviteter. Superbra.

Kvalet gick upp och ner för de flesta. Banläggarna hade gått ut med väldigt optimiatiska tider så med mycket bommar i skogen blev det en lång dag i skogen. Enligt Fredrika (här hade alla blandade åsikter) så var det väldigt varierande roliga orientering med snabblöpta bergshällar med magisk utsikt. Det kastades även in några härliga uppförsbackar och avslutades med bergsklättring. Nedför. Så Doris bokstavligen flög fram.

Väl tillbaka vid hotellet knatade vi upp till Skyttis för att heja på stackars skadade Edvin som körde rullskidsintervaller. Sen åkte vi iväg till en strand där det fanns en magisk kant där det gick från grunt till djupt. Detta tyckte killarna var lite läskigt så de stod mest o fjompade sig:) Sen käkade vi middag på ett jättetrevligt ställe där vi fick beskåda en EPA-träff med tävling i vem som kunde gasa upp högst och flest gånger. Musik för öronen! I Fredrikas fortsatta sökande efter något där hon kan slå Hugo drog vi av en snabb gångtävling som tyvärr Hugo vann. Attans. Kvällen avslutades med myskväll inne på hotellet där filmen Aristocats visades på TV:n.

Finaldagen var en lång dag i värmen för oss alla. Tjejerna körde på det vinnande konceptet: glitter och band i håret. Orienteringen var precis som gårdagen mycket rolig och varierande och det blev utslagsgivande på slutet i sluttningarna när huvudena började strejka. Sammanfattningsvis så var det en toppen helg med jättetrevliga arrangörer som bjöd på fika vid lunchen.

Efter fyra korta dagar hemma i Täby, kämpandes med att fylla på energidepåerna drog vi iväg igen. Denna gång till Sundsvall och Medel-SM. Resen gick bra med rally-Jocke som chaufför som trots att han låg i 140 på motorvägen blev omkörd av en bil med tom släpkärra. Precis som förra helgen var det svårt tekniskt och ännu värre framkomlighetsmässigt. Kvalet var väldigt utmanande tekniskt med långa segrartider. Det var grönt, halt, blött, stenigt, risigt och backigt. Allt man kan drömma om. Vi bodde i campingstugor dör vi lagade gemensam mat. Alla fick bidra med det de var bäst på så blondinbella serverade bränt okokt ris, knatte tjatte o fjatte serverade morötter med vitlökssmak och grabbarna grus lyckades faktiskt servera kyckling som inte gav oss salmonella.

Finalen var mer lättlöpt och lättorientetad än kvalen men med fortsatt snorhala stenhällar. Det var nog ingen av oss TOK:are som var särskilt nöjd med sitt lopp och resan hem till stugorna skedde i tystnad, från mitt håll. Efter lite mat i magen steg dock humöret igen och vi taggade upp till morgondagens stafetter. Jocke hämtade upp helgens hjälte Lova 23.30 på stationen som kommit upp med tåg bara för att D20 tjejerna skulle få ihop ett lag. Vi alla säger såhär; tackar tackar:) Inställningen på morgonen var dock inte lika munter när vi vaknade upp till ösregn. Vi städade iallafall ur stugorna och kom efter en lång promenad i regnet fram till arenan genomblöta från topp till tå. Även idag bommades det en del och segrartiderna drog över då de tidigare hala stenhällarna nu blivit isbana i regnet. Känslan var ”mina ben springer uppåt men jag glider neråt”. Frusterande men man vande sig snabbt och kom in i ett lugnt flyt. Det blir en speciell stämning och gemenskap ute i skogen när det ösregnar där alla helt plötsligt är mycket trevligare mot varandra. För D20 tjejerna gick det långt över förväntan då Fredrika med sin nya pinne sprungit under radarn och förvånat viftade med kartan vid ett tomt växlingsplank. Lova samlade sig dock snabbt och sprang jättebra och tog in laget på en 11:e plats:) Killarna hade en mustigare dag i skogen där Elias vaknade upp sjuk morgonen efter. Om det var pga regnet eller hatet mot den äckliga sundsvallsterrängen. Det vet ingen. Väldigt redo att aldrig igen sätta våra fötter i Sundsvalls skogar (oturligt nog är ju Natt-SM också här. Jippi!) flydde vi gladeligen från arenan med siktet inställt på fina fina Täby:)

Tack och hej,
/Fredrika